Vad är språklig purism?

Språklig purism

Definitionen av vad som menas med begreppet purism är motstånd mot utländsk påverkan. Språklig purism är alltså motstånd mot utländska influenser på språket, att hålla språket så rent och fritt från utländska influenser som möjligt. När man tittar på purismen i Norden brukar man dra slutsatsen att områden i centrum ofta är mer öppna för påverkan, medan områden i utkanterna har mer motstånd mot detta. Det finns olika typer av purism, bland annat lexikal och morfologisk purism.

De första lånorden

Första gången som Skandinavien påverkades av utländska kontakter var under vikingatiden men lånorden influerade inte det skandinaviska språket förrän när kontakter med katolska kyrkan upptogs. Då fick vi in latinska samt grekiska lånord influerade av tyskan. Större språkliga förändringar skedde inte förrän under slutet av medeltiden då handeln satte igång.

Lånord är allmosor

Det puristiska förhållningssättet var starkt hos till exempel Viktor Rydberg som beskrev lånorden och influenserna på följande sätt ”I värsta fall blir svenskan ett tiggarspråk, som lefver på allmosor från andra /…/”. Enligt honom skulle man vara stolt över sitt eget och inte låta främmande inslag ta plats.

Tyskans inverkan på det skandinaviska språket

Lågtyskan kom då att influera det skandinaviska språket i och med Hansaförbundet. Lågtyskan har i hög grad bidragit till det svenska ordförrådets förändring. Denna påverkan från tyskan har sin grund i politiska och ekonomiska förhållanden. Det svenska språket påverkades i väldigt hög grad av tyskan. Under 1500-talet stabiliserades dock den politiska ledningen och ett standardiserat nationalspråk växte fram.

Svenskan standardiseras

När svenskan började standardiseras under 1500- och 1600-talet i takt med att Sverige blev självständigt från Danmark, fanns många attityder som kom att påverka det svenska språket. Under denna tid var Sverige präglat av nationalism och ett slags förakt mot Danmark, något som gjorde att man strävade efter att ha ett språk som skiljde sig så mycket från danskan som möjligt. Detta går att se på bland annat användningen av ä, ö och å .

Vi lånar av franskan och försvenskar

Under 1600-talet började franska lånord penetrera svenskan genom att användas i högreståndskretsar. Försök gjordes att hålla de utländska orden borta från svenskan genom en medveten styrning mot ett så rent språk som möjligt. Det här gjordes genom exempelvis sammanställningen av separata lexikon med utländska ord och liknande för att påvisa hur onödiga dessa ord var, men detta funkade dock inte. I början av 1800-talet insåg man att de franska influenserna inte gick att bortse från, och man försökte istället att försvenska orden i stavning. Precis som vi försöker att göra med de engelska lånorden i dag.

Sverige inleder samarbete för nordisk samstämmighet

Under mitten av 1900-talet började man även att inleda samarbeten med Norge och danmark, för att nå mer nordisk samstämmighet i stavning, ordförråd och böjning. Tillsammans skulle de nordiska länderna att samordna inlån av ord samt skapa standardformer av exempelvis nya namn på främmande länder och folk – en ”nordisk purism” präglade språkideologin.

Purismen i Sverige

Sverige är, tillsammans med Danmark, ett av de minst puristiskt präglade länderna i Skandinavien. Högst upp på listan återfinns bland annat Island. Språkpraktiken har länge funnits rotad i Island, och skriftpraktiken går så långt bak som till 1100-talet. På den tiden hade Island utvecklat ett inhemskt språk som överträffade alla andra språk i Skandinavien. Det var de folkliga attityderna i Island som ledde till att isländskan blev så stabil och puristisk, snarare än en medveten styrning från regeringen eller statsmakten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *