Markerade respektive omarkerade strukturer

Fred Eckmans hypotes om markering blev en av de mest inflytelserika hypoteserna under 80-talet.

Hypotesen bygger på att olika språk har olika kännetecken, markering. Hypotesen är baserad på språktypologiska jämförelser där ett stort antal språk har jämförts för en kategorisering av språkens kännetecken, vad har de gemensamt och vad har de inte gemensamt?

Strukturer som är specifika för ett språk, som sällan syns eller som bara dyker upp tillsammans med andra strukturer, kallas för markerade strukturer. Strukturer som är vanliga kallas för omarkerade strukturer.

Exempel

Negation är ett känt exempel på en struktur som många forskare tittat på i det här sammanhanget. Efter att ha undersökt ett stort antal språk har forskare kommit fram till att den vanligaste platsen för en negation (som svenskans inte) är framför verbet. Det är bara ett fåtal europeiska språk, inklusive de nordiska, som väljer att placera negationen efter verbet. Detta är alltså en markerad struktur i svenskan.

De markerade strukturerna är det som ställer till med mest problem för andraspråkare. Detta är anledningen till varför många andraspråkare har svårt för att placera exempelvis negationen inte efter verbet, de vill gärna sätta det före verbet.