Alternativa berättarperspektiv

Läsupplevelsen präglas väldigt mycket av det perspektiv, den berättarsynvinkel, som författaren använder sig av i sitt skrivande. Vems historia vill man förmedla? Vem är berättaren? Är berättaren flera personer eller en och samma? Ska berättelsen skildras i första person, eller kanske i tredje person? Det kan vara så att man som författare gärna vill vara allvetaren som kan se in i karaktärernas medvetanden. Det kan likväl vara så att man vill stå utanför och vara observerande.

Tips på alternativa berättarperspektiv:

1. Jagberättaren i första person singular: här kan berättarjaget vara personligt, som i en självbiografi där författaren skildrar sina egna känslor och tankar. Det kan självklart också vara så att berättarjaget kan vara fiktivt. Att skriva i jag-form kan göra läsupplevelsen väldigt personlig samt ge berättelsen ett djup. Man kommer nära berättarjaget och får klar inblick i dennes medvetande. Därtill kan jagberättandet också verka begränsande då man inte får lika tydlig inblick i de andra karaktärernas medvetanden.

2. Den allvetande berättaren kan gå in i alla karaktärers medvetanden och även berätta om tiden och omgivningen. Den allvetande berättaren skriver i tredje person och skildrar huvudkaraktärernas tankar och känslor. Hen kan även berätta om bakgrund och tiden innan en viss händelse, men också om konsekvenser och framtiden.

3. Jagberättaren hos flera personer: det går givetvis att som författare gå in i flera karaktärer och ändå använda sig av jagperspektivet. Man berättar då i jagform utifrån de olika karaktärernas medvetanden. På detta sätt kan man berätta om en och samma händelse ur skilda synvinklar. Här är det viktigt att man har skapat tydliga identiteter hos karaktärerna, så att läsaren inte blir förvirrad.

4. Flugan på väggen: här är berättaren som en fluga på väggen som iakttar och betraktar karaktärernas handlingar. Berättaren har inte tillgång till personernas inre och kan således bara betrakta det som hen kan se från observationsplatsen. Det här lämnar rum för egen tolkning för en aktiv läsare som kan fylla ut tomrummen med egna slutsatser och tankar. Hemingway kallade en variant av denna teknik för isbergsteknik, som använts av bland andra svenska författarna P O Sundman och Thorsten Jonsson.

5. Tredje person men inte allvetande: många författare väljer idag att skriva i tredje person, fast inte på ett allvetande vis. Här skriver man istället om olika skeenden ur huvudpersonernas ögon men i tredje person. Det här är ett ganska farligt berättarperspektiv att välja, då problem med att berätta om bakgrundsinformation och liknande kan uppstå. Här kan det bli fel när huvudpersonerna ska beskriva sig själva i tredje person. Läsaren missar då viktig information som hen hade kunnat få från den allvetande berättaren.