Smajlis/smileys i språket

Kommunicerande uttryck

Läste detta intressanta inlägg om hur vi kryddar språket med smilisar och liknande. Jag tycker att fenomenet humörsymboler är väldigt fascinerande i sig. Många meningar och uttryck får en helt annan innebörd med en smilfigur. Inlägget är skrivet av Marit Jonsson på hemsidan Formom. Läs inlägget nedan:

5/11 -11 Kommunicerande uttryck

Det känns lite torftigt att enbart använda skiljetecken som punkt, komma och frågetecken i ett skrivet språk. I vissa texter går det förmodligen inte att göra något åt saken. Själv vill jag gärna blomma ut i teatraliska nyanser! Och på senare tid har jag dessutom drabbats av den ’mimiska-smittan’:-)
Trots att det finns så många ord att använda saknar de i sig ett nyanserat uttryckssätt, lite bättre förutsättningar ges orden naturligtvis om man sätter in dem meningar. Själv har jag aldrig kunnat låta bli att krydda mitt skriftspråk med, bland annat, utropstecken, talstreck, kolon, semikolon och enkla citattecken: ’;) – (:,!’ – sedan smittades jag dessutom av ’smilisarna’, och har en känsla av att det finns ett samband :-P.För ett par år sedan kände jag bara till symbolerna för glad och ledsen, sedan delade Anna, som är blind, med sig av en grunduppsättning av smilissymboler, som hon naturligtvis kunde avläsa på sin dator. I dagsläget finns det så många fler, antingen förökar de sig genom delning eller också konstrueras de efter behov – vilken teori man ansluter sig till beror på vilken skola man tillhör ;-). Hur som helst tycks de små ansiktsuttrycken ingå mer eller mindre självklart i ’kommunikationsvärlden’, för att understryka, förstärka eller förklara hur ett orduttryck ska tolkas Smilisarna fyller en annan funktion än interpunktionen, som handlar mer om retorik, de kompletterar helhetsuttrycket, men uttrycken för förstärkning av uttryck möts liksom inom mig. Det jag vill skriva formas någonstans i mitt inre och grundar sig på tidigare erfarenheter med tillsatser av färska intryck utifrån; när gammalt och nytt kommer samman i det skrivna uttrycket är de sammanknådade just för det sammanhanget, och kanske riktade till en speciell person; orden är mer än ord, de är också tanke och ingår i gruppen språk/olika sätt att uttrycka sig, som förutom skriftspråk innehåller både talspråk, kroppsspråk och mimik – dynamik! Bildspråket inkluderas på olika sätt här, men just idag avstår jag från att utveckla den tråden. Språk leder förhoppningsvis till kommunikation. Att behärska och använda språkliga nyanser, vare sig det handlar om interpunktion eller smilissymbolik, är väl ytterst en fråga om vilka sändare och mottagare är. Det handlar om kommunikation och olika gruppers språkliga överenskommelser. Bara för att jag älskar smilissymboliken betyder det inte att jag kan använda den, anses ha kunskaper i språket/uttryckssättet eller över huvud taget ens borde försöka använda mer än basic – det skulle inte förvåna mig om jag blir missförstådd gång på gång av dem som tillfullo behärskar symboliken och dess alla nyanser. Jag måste erkänna att jag i själva verket är en väldigt feg användare eftersom jag inte behärskar uttryckssättet på samma sätt som de naturliga användargrupperna – läs de yngre och de som använder sociala medier och mobiler som ett ’naturligt’ kommunikationssätt, face 2 face (utan att egentligen vara det). Jag vågar vara betydligt spontanare när jag uttrycker mig med hjälp av olika skiljetecken. Och egentligen är det just användningen och utvecklingen av skiljetecken i smilisarna, och dess egenskaper som relativt internationella uttryck, som jag gillar – språkets nya och utvecklade ansikte; när ett nytt uttryck behövs så skapas det. De färdiga gubbarna är jag därför inte lika förtjust i, lite av den egna kreativiteten har gått förlorad – precis som i allt annat färdigförpackat :( Apropå språk, dess nyanser och överenskomna begrepp måste jag bara dela med mig av en mening från en annons för ”Julbord”: ”[] Under julborden kommer ni att underhållas av en magiker.” ;-) Därför uppmanar jag er: Upp med näsan och håll svansföringen högt!
Marit